Upplysningen – en tid för frigörelse

Upplysningen.Vad finns det att skriva om den tiden mer att folk, just då, kände sig mer upplysta än till exempel medeltidens folk? Finns det någon rolig litteratur från den här tiden? Det finns det faktiskt, och riktigt intressant litteratur som bär ännu. Under upplysningen dök många filosofer upp eftersom den viktigaste idén och grunden till mycket litteratur var att människan kan tänka själv. Jag tänker alltså existerar jag. Så under den här tiden gick kyrkan fett bort, kan man säga. Eftersom själva idén med kyrkan gick ut på att folk inte skulle tänka själva.

En av författarna och även filosof från den här tiden var Voltaire, ett av hans stora verk är Candide, som är en satirisk roman och handlar om den godtrogne Candide som hela tiden står fast i att vi lever i den bästa av världar av alla, trots allt elände som händer honom. Men Voltairs poäng är det motsatta och det är att man ska odla sin egen trädgård, Vilket Candide också kommer fram till i slutet av boken. Jag kan själv erkänna att när jag blir less på saker och ting och kommer på att vi nog inte lever i den bästa världar av alla,  brukar jag stänga in mig och muttra – jag ska nog odla min egen trädgård och skita i alla andras. Ett bra uttryck som man kan använda lite till hands.

Sen har vi Jean Jacques Rousseau som också var en fransk filosof och skrev en av de första biografierna, Bekännelser, som handlar om hans liv och val. Rousseau har även skrivit en bok om barnuppfostran, Emilé. Det som är lite lustigt med att han profilerade sig i frågor om barnuppfostran är att han dumpande sina ungar på sjukhus för hittebarn. Det är som om en dagens författare skulle skriva om barnuppfostran samtidigt som hennes eller hans barn blivit dumpade på gatan. Och ändå se sig som expert i barnuppfostran. Men den är intressant att läsa för att bara jämföra dagens barnuppfostran med dåtiden. Rousseau ses också som en av romantikens förgrundsfigurer. Det här för att upplysningen och romantiken flyter in i varandra. Ännu en filosof som flyter in i båda dessa epoker är Jonathan Swift, han som skrev Gullivers resor en satir över dåtida samhället och skriven för vuxna. Idag är den mest känd som barn och ungdomsbok.

Det är svårt att hitta kvinnliga alternativ under upplysningen. Det var männen som hördes och syntes och kvinnorna verkade i bakgrunden. Men en kvinna som jag kan rekommendera att läsa, för er som gillar poesi, är poeten Anna Maria Lenngren. Hon hävdade kvinnors rätt att få delta i kulturella engagemang och var också strakt kritisk till Rousseaus kvinnosyn. Man kan se henne som en tidig feminist. En till kvinna som gjorde avtryck under den här tiden var författaren och poeten Hedvig Charlotta Nordenflycht, som också ses som en förgrundsgestalt för kvinnors frigörande. Hennes samlade skrifter finns inbundna att få tag på. Båda dessa kvinnor flyter också lite mellan upplysningens idéer och romantiken. Men jag ser dem som upplysningens kvinnor eftersom de kämpade hårt för kvinnors rätt att tänka själva. Vi existerar vi också.

Trevlig läsning!

/Karin Berg, Enbokcirkelföralla

Foto Flickr: hortulus