Bättre än alla deckare

När jag läser deckare vill jag ha antingen ett mysigt Miss Marple-mord eller något riktigt bloddrypande och vidrigt. Eftersom jag tycker att det i princip bara är Christie som behärskar den första varianten till fulländning så hoppas jag inför varje ny deckare jag får i min hand att den närmast ska få mig att spy. Oftast blir jag besviken. Men det finns en bok (som kanske inte precis är en deckare, men en verklig thriller) som slår alla andra med hästlängder när det gäller äcklighet. Det är Émile Zolas Thérèse Rakin.

Stackars Thérèse har blivit gift med en sjuklig man som hon definitivt inte älskar (och på beskrivningen av honom förstår man hur illa han luktar och hur slemmig han är) Istället låter hon sin passion frodas i mötena med mannens vän Laurent. Men för Thérèse och Laurent räcker det inte med lite vänsterprassel, de vill leva tillsammans på riktigt. Skilsmässa är det inte tal om och enda utvägen är att mörda Camille, som Thérèses man heter.

Mordet lyckas. Camille ”drunknar”. När liket flyter iland är köttet upplöst och gulaktigt. Ansiktet har förlorat all mänsklig form och det ser verkligen fruktansvärt ut. Ingen misstänker Thérèse och Laurent, de gifter sig och hoppas på att äntligen få bli lyckliga. Men varje gång de ligger tillsammans i sängen är det som om Camilles förruttnade kropp ligger emellan dem. Varje gång de sluter ögonen är det Camilles vanställda ansikte de ser. De står inte ut och det slutar med… nej, läs själv så får du se! Och jag garanterar att du åtminstone kommer må lite illa boken.

/Anna Nygren, dagensbok.com

Foto Flickr: Mourner