Ett gäng av mina bästa “hängmatte-boktips”!

Hej hej,

För att inspirera yngre att läsa mer ska jag nu alltså ge ett hängmatte-boktips. Ingen lätt uppgift. Hmmm… Jag tänker på när jag själv var ung och mest sneglade på romaner och alla dessa små bokstäver. Grymtade och ignorerade högarna som min mor plöjde igenom. Vilken bok hade kunnat få mig intresserad tro? Vad var det för böcker jag började läsa egentligen? ”Sagan om Ringen” tror jag. Och ”Hästarnas dal”. ”Nord och Syd”, ”Rötter” och en och annan poesisamling. Och hur ung var jag? Jag var nog inte så ung ändå, rätt pinsamt gammal faktiskt. (Förutom de där Kittyböckerna som jag läste när jag var väldigt ung samt HC Anderssens alla sagosamlingar förstås.) Men nu ska jag inte tipsa om litteratur i allmänhet för att väcka intresse. Nej det ska vara i hängmattan. Och för unga.

En bok jag rekommenderar varmt är ”I taket lyser stjärnorna” med Johanna Thydell, en annan är ”Kårnulf was here” med Josefine Adolfsson och absolut ett måste är ”Jenny” med Jonas Gardell. Dessa tre kanske är lite tunga, så jag lägger mer än gärna till några lite mer lätta böcker, som ”Underbar och älskad av alla” med Martina Haag, ”SEX och KÄRLEK” av Katerina Janouch och slutligen ”Under täcket” med Marian Keyes.

Lycka till nu och jag hoppas att någon av dessa böcker kanske har väckt just ditt intresse för litteraturen. Ha det bäst i hängmattan!

Kram

/Malin Roca Ahlgren

A thing of beauty is a joy for ever

Om man är intresserad av att börja läsa klassisk litteratur föreslår jag egentligen att man inte börjar i kronoligisk ordning med antiken och framåt, utan snarare just här, med Romantikerna. Om jag var tvungen att välja en period att skriva om skulle det definitivt bli romantiken och dess poeter. Här hittar vi Keats, Shelley och hans fru, Mary. Mary Shelley som skrev en av tidernas största skräckklassiker, om Frankensteins monster, efter ett vad om vem som kunde berätta den ruskigaste historien. Om man ska tro myten.

Frankenstein handlar om jakten på evigt liv, om att återkomma från de döda, om maktten över liv och död. Ett tema som vi kan känna igen ända från antiken och som ju fortfarande återkommer och nästan är mer aktuellt än någonsin.

Av diktarna föreslår jag de ovan nämna, Shelley som rönte uppskattning även under sin tid och som levde ett rejält oansvarigt och Bohemiskt liv. Om man läser Gunnar Hardings bok En katedral av färgat glas om romantikerna får man sig lätt en bild som kanske inte riktigt lever upp till den bild jag i alla fall hade av den romantiske poeten Shelley men det utgör onekligen väldigt underhållande läsning.

Keats var Shelleys rakna motsats. Han levde fattigt och fick inte mycket uppskattning när han levde, men gav ut ett antal diktsamlingar. Förälskade tonåringar och vuxna med  för den delen skulle lätta kunna förlora  sig i hans dikter. Keats jagade skönheten och det märks verkligen för hans dikter är verkligen vackra och dessutom väldigt lättillgängliga. Det är lätt att förlora sig i dem. Keats blev dessutom åter aktuell förra året då det kom en film om hans förhållande till grannflickan han förlovade sig med, Fanny Brawn. Filmen rekommenderas också verkligen, men var beredda på att plocka fram stora boxen med näsdukar. Keats liv fick ett eländigt slut då han dog, sjuk och utfattig vid 25 års ålder i Rom. Filmen gjorde att många nya samlingar gavs ut förra året så det är rätt lätt att få tag i ex Endymion, hans kanske mest kända verk. Dessutom kan jag tipsa om soundtracket till filmen som innehåller många fina uppläsningar av flera av hans dikter.

Jag avslutar med en av mina favoritdikter av Shelley, Love´s Philosophy;

The fountains mingle with the river
And the rivers with the ocean,
The winds of Heaven mix for ever
With a sweet emotion;
Nothing in the world is single,
All things by a law divine
In one spirit meet and mingle -
Why not I with thine?

See the mountains kiss high Heaven
And the waves clasp one another;
No sister-flower would be forgiven
If it disdained its brother;
And the sunlight clasps the earth,
And the moonbeams kiss the sea -
What are all these kissings worth
If thou kiss not me?

Rubriken på inlägget är ett citat ur Keats dikt Endymion.

/Bokomaten

Foto Flickr: D’mooN

Gotiskt om gotiska romaner

När det gäller romantiken finns det hur mycket som helst att prata och tipsa om. Goethe till exempel och Walter Scott. De flesta av oss har väl sett Ivanhoe mer än någon gång för mycket i ett eller annat tillstånd av trötthet under nyårsdagen. Kanske dags att läsa den också? Dessutom kan man väl ganska underbyggt hävda att romantiken har gett oss vampyrerna också men det tänker jag inte säga så mycket om – vill ni ha vampyrer kan ni besöka mig på Fiktiviteter och få mer än en överdos

Istället får det bli lite gotik, lite vindpinade hedar, lite girl power. I genren återfinns systrarna Brontë med sina Svindlande höjder och Jane Eyre där husen är mörka och hemlighetsfulla och där hedarna är dimmiga och trolska. Där finns också romantiken bakom varje hörn på alla möjliga sätt.

Men min favorit är, som alltid, Jane Austen och i det här sammanhanget kan man ju inte låta bli att nämna hennes Northanger Abbey som i sig är en gotisk roman samtidigt som den är en metaroman om gotiska romaner. Catherine Morland är kanske inte någon av Austens mest älskade hjältinnor men om man bara ger henne en chans så blir man lätt förälskad i henne. Särskilt om man är boknörd som jag så finns det mycket att känna igen sig i. Catherine försvinner gärna in i skräckromantiska romaner så fort hon får chansen och hennes inlevelse gör det slutligen svårt att skilja fantasi från verklighet. Vem kan inte känna igen sig i det? Northanger Abbey är en fin historia, en skarp drift med den gotiska romanen och dessutom, naturligtvis, en klassisk kärlekshistoria som väcker läsglädje och lockar till fortsatt romantisk bekantskap.

/Helena, Fiktiviteter

Foto Flickr: extranoise

Romatiken – kärlek, sorg och skräck

Romantiken – det säger sig självt. Det borde ju handla om kärlek och lite smärta och visst förknippar jag till stor del Romantiken med hjärtats lidande. Först och främst så har vi Den unge Werhers lidande av Goethe gjorde stort intryck på mig när jag läste den i gymnasiet. Den är en av de böcker som jag minns tydligt att jag läste och liksom ryckte till när jag läst den. När man är närmare 40 än 30, så är det inte så många böcker som man kommer ihåg från sin gymnasieperiod. Detta är definitivt en!

Så har vi HC Andersens Den lilla flickan med tändstickorna. Oj, vad det gjorde ont i hjärtat varje gång som jag läste den. Den var så sorglig, så sorglig att jag tvekade att läsa den igen. Men det slutade alltid med att jag återigen läste den och återigen kände mig så sorgsen.

Men den andra sidan av Romantiken är för mig Edgar Allan Poe. Han har skrivit en del skräck/rysarhistorier. Det skvallrande hjärtat är en av dessa. Berättelsen handlar om en man som tycker sig höra ett hjärta slå, trots att personen är död. Han har även skrivit dikten Korpen som också ger rysningar. Diktens huvudperson sitter ensam i nattens mörker och sörjer sin älskade, som är död. Plötsligt knackar det på fönsterrutan. När han öppnar flyger en korp in. Korpen kan tala. Det enda den säger är “nevermore”. Mannens stället frågor och korpens ständiga ”nevermore” känns allt hemskare. Levande begravd är ytterligare en ruskig historia, där titeln säger allt. Så har vi Den svarta katten som fick mig att återuppleva barndomens rysningar på ryggen efter en berättad spökhisoria.

/Boktokig

Foto Flickr: herval

Skräck, blod och ångest, en del av Romantiken.

Det var under romantiken som vampyrromangenren skapades. Man skulle kunna tro att blod och skräck inte är en del av romantiken, men så är det. Bram Stoker skrev sin skräckroman Dracula, 1897, som idag är grunden till alla blodsugarböcker vi läser. Vampyrgenren som igen har vaknat till liv tack vare Stephanie Meyers böcker om Edward och Bella. Men det är såklart inte de enda böckerna som finns om dessa kallblodiga varelser. Det kryllar av dem och just nu känns det nästan som om vi drunknar i blod i boklådorna. Och den ena författaren efter den andra dyker upp med intentionen att bli en ny Stephanie Meyer eller Bram Stoker för den delen. Risken är stor att vi, vampyr och skräcknördar, råkar läsa riktigt dåliga vampyrböcker på grund av det stora intresset för blodsugare i litteraturen. Och det är aldrig kul.

Om du gillar vampyrromangenren, så ska du läsa En vampyrs bekännelser av Anne Rice, en bok som skrevs på 70-talet och sedermera filmatiserades på 90-talet med Tom Cruise och Brad Pitt i huvudrollerna. Och filmen blev mycket omtalad på grund av sexuella anspelningar mellan de manliga huvudpersonerna. En annan bok ni måste läsa är ”Låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist, en vampyrhistoria som utspelar sig i Blackeberg, en förort till Stockholm. Och har ni sett tv-serien True Blood så vet ni antagligen vem Sookie är. Tv-serien True Blood baseras på ett gäng böcker av Charlaine Harris . De är mycket läsvärda och finns på pocket. Vill du ha några böcker för barn mellan 9-12 år så finns boken Varulvar, vampyrer och andra läskiga varelser av Nicolas Jacquemont . Där man kan lära sig hur man ska försvara sig mot en vampyr – information som aldrig är fel i tiden. För dig som är mellan 12-15 år så finns böckerna om legenden  Darren Shan, som är vampyrprins.

Min favoritdel av Romantiken är sturm and drang rörelsen (storm och trängtan på svenska) som kom från Tyskland. Och en av de ledande författare var Johann Von Wolfgang Goethe med sitt verk Den unge Werthers  lidande, är en brevroman som  handlar om den olyckligt förälskade Werther och startade en självmordsvåg i Tyskland. Det här är en bok full av ångest, identitetssökande och hopplös kärlek. Under en period så hade varje ung man den här boken under armen. Och jag är en sucker för tragiska berättelser och bedrövligt sorgliga slut.

När jag ändå är inne på Johann Von Wolfgang Goethe så kan jag lite fint glida över till Mary Shelley, en samtida författarinna som sa sig vara inspirerad av Goethe. Mary Shelley som sedermera skrev skräckromanen ” Frankenstein; or, The Modern Prometheus” som vi känner till som ”Frankensteins monster”. Boken har filmatiserats säkert en miljon gånger. Den finns även att få tag på som ungdomsbok. Den ska man också läsa om man gillar bedrövligt sorliga slut som jag gör.

Och lite kuriosa; En nutida författare som har använt namnet sturm und drang är J.K Rowling som döpte en av trollkarlsskolorna i Harry Potter böckerna till Durmstang, där man lär ut svart magi.

Bite on!

/Karin Berg, Enbokcirkelföralla

Foto Flickr: drurydrama (Len Radin)

Nu syndar vi med Romantiken

Nu blommar löken.

Det är roligt att tänka att man i Tyskland liksom hoppade över hela upplysningen och gick rakt in i romantiken. De gick direkt från renässansens antikvurm, in i romantikens medeltidsvurm. Bröderna Grimm började leta upp gamla folksagor på landsbygden och skrämde slag i små barn med dem (innan de blev lite mer nattsage-mässigt finslipade). Och kanske att tyska inte är känt för att vara det vackrast klingande språket, men romantikens stora rörelse där ”Sturm und drang” är poesi rakt av. Storm och längtan.

Om inte annat så har romantiken gett mig en helt ny syn på tyska språket. Det är alltid något.

Jag trodde länge att romantiken var min absoluta favoritepok, men när man kollar in den så var den nästan lite FÖR flummig. Vilket jag i och för sig har full förståelse för efter upplysningens krav på…upplysthet. Romantiken är på något sätt en slags motståndsrörelse till att allting var tvunget att vara logiskt, eller leda till något, eller vara vetenskapligt. Nu skulle det bara kännas. Kännas kännas kännas.

Och jag tänker inte hymla med att några av de vackraste kärleksdikterna ever, är skrivna under romantiken (som Stagnelius Amanda t ex), men under den riktiga hard core-romantiken så var det lite väl mycket…ryshpysh.

Fast om man ser upplysningen som en litteraturens dietperiod, så kommer den nu, romantiken; som den syndiga gräddtårtan. Den är man värd.

/Rebecca Vinterbarn Elg

Foto Flickr: Caro Wallis

Missa inte programmet om Romantiken, sänds ikväll i SVT1 kl. 21.55 och finns därefter i UR Play.

Samhällets baksida

Upplysningens litteratur har inte drabbat mig med full kraft som en del andra tidsepokers litteratur. Men fast jag inte är himlastormande förälskad i den litteraturen, så betyder det inte att jag inte uppskattar det som jag läst. För det gör jag. Jag tyckte det var intressant att läsa Gullivers resor med samhällskritiken som är inlindad i den. Dessutom är det ju Gullivers resor en riktig äventyrsbok.

Carl Michael Bellman har jag inte läst, utan jag har sjungit hans verk i kör och även på fester. Det är väl det som gör att så många känner till något av hans diktning, just att man sjunger hans verk. Fjäriln vingad syns på Haga är vacker tycker jag (och många andra). Till den har Bellman själv gjort melodin, många andra gånger har han ju lånat melodin från andra verk och bara ändrat den lite. Fredmans epistel N:o 9: Käraste bröder, systrar och vänner är en annan som är väldigt rolig att sjunga. Annars tycker jag att hans storhet ligger i hur han rått och osminkat beskriver människorna. Det finns både alkolister och horor bland huvudpersonerna. Det är intressant att möta dessa personer från den tiden och lära känna dem lite grann.

/Boktokig

Bild: wikipedia

Att crowdsourca en bok

13-15 augusti är det tältläger för webbnördar, Sweden Social Web Camp (SSWC), på Tjärö i Blekinge skärgård. Runt 400 personer kommer vara där för att umgås och diskutera nätets utveckling och inte minst för att klappa på Tjärös många får. Jag har sett fram emot SSWC ända sedan i höstas. Verkligen längtat. Så det kanske inte var så konstigt att jag slängde ut en förfrågan för en månad sedan om att vi så här i sista stund även borde sätta ihop en bok inför SSWC. Mina femton år med bokutgivning har gjort mig orädd att dra igång sådana projekt.

Min tanke var att så många som möjligt av lägrets deltagare skulle bidra med någon kortare text – gärna ett redan publicerat blogginlägg – och sedan sätter jag ihop det till ”SSWC-boken 2010”. Inte konstigare än så. Bortåt 180 personer hörsammade uppropet och skickade texter till mig. Mycket handlar om nätet och sociala medier, men där finns också väldigt personliga texter och artiklar om helt andra ämnen.

Rent produktionsmässigt är det här inte så komplicerat. Jag tar emot texterna, sätter ihop dem i ett InDesign-dokument, korrekturläser, gör en pdf av alltihop och låter trycka upp det som en print-on-demand-bok i drygt 400 ex. Sedan tar jag med mig lådorna med böcker ned till lägret och säljer dem för en hundring per styck, vilket är självkostnadspris för trycket av denna bok på nästan 600 sidor.

Ingen av de inblandade i boken tjänar pengar på detta. Det är bara en kul grej. Det går att göra – och därför gör vi det. Det är kul att visa hur dessa texter som hämtats från bloggar, worddokument, Google Docs eller skrivits direkt i mejl höjs upp ytterligare en nivå bara för att de hamnar på boksidor. Det är något magiskt med just böcker – de får texter att växa. Även när det handlar om enkel print-on-demand, som i princip inte är något annat än laserutskrifter som limmats ihop.

Tanken var att det här mest skulle vara en intern grej för lägret. Dessutom är ju väldigt mycket redan publicerat och finns lättåtkomligt på olika bloggar. Ändå blev boken i sin helhet något som är mer än summan av dess delar. Det går att läsa boken från pärm till pärm och känna att jo, jag blev nog lite klokare av detta. Det blir som ett nedslag i den svenska webben. Om några år kan man plocka fram boken och se vad vi faktiskt skrev, tänkte och önskade 2010.

Utöver print-on-demand-upplagan gör jag även en gratis eboksversion som går att ladda ned från min sajt någon gång runt lägerstarten.

Det speciella med att göra en crowdsourcad bok av det här slaget är att det kan gå riktigt snabbt att få ihop den, det är så många som samtidigt bidrar med texter och ledtiderna blir extremt korta. I och med att inga pengar är inblandade (förutom betalningen för trycket) så blir det tydligt att man deltar i projektet av helt andra skäl. För varje enskild skribent är insatsen ganska liten, även i de fall när en helt ny text skrivits, och för de flesta är det roligt att lyftas in i ett sammanhang och inte minst i en bok. Dessutom får nog många av skribenterna en hel del nya läsare som annars inte hade hittat till deras bloggar och texter. För mig är insatsen kanske lite större, åtminstone i tid räknat, men samtidigt är belöningen stor: mångas glädje och tacksamhet – och inlänkar till min blogg! – för att jag genomför detta projekt. Både bland skribenterna och bland andra läsare. Något som skapar nya nätverk och fördjupade vänskaper. Och i en sociala medier-värld där relationer är allt, så är nätverk, vänskap och länkar valutan.

Okej, det var de positiva bitarna. Nu bara några avslutningsord: För guds skull, tänk efter innan ni ger er in på ett sådant här vansinnesprojekt! 180 personer inblandade – det innebär att alla saker jag gör ska utföras 180 gånger. 180 bekräftelsemejl, 180 texter som ska copypastas, 180 formateringar av brödtext, rubrik och presentationer, 180 twitteradresser som ska kontrolleras så de är rättstavade, 180 av allting upptänkligt. Varje gång jag funderar på att göra någon extra finess i boken så multiplicerar jag först tidsåtgången med 180.

Jag älskar detta projekt, jag kommer säkert göra något liknande igen och jag vill verkligen att alla ska förstå att det i grund och botten inte är särskilt komplicerat att sätta ihop en sådan här crowdsourcad bok. Men om ni inte är lika galna som jag så fundera en stund först på det klassiska rådet: Don’t try this at home!

/Mattias Boström

(PS. Hej litteraturen tipsar om vår crowdsourcade bok “HEJ!”-boken vars produktion fortfarande pågår, gå in på Facebook och skriv ditt bidrag till berättelsen)

Vad menade hon egentligen?

Ja, vad ville Anna Maria Lenngren egentligen ha sagt med sin dikt Till min kära dotter om jag hade någon. . .? Menar hon verkligen vad hon säger? Skulle kvinnor inte kunna studera av den orsaken att de då glömmer bort såsen på spisen? Skulle en kvinna inte kunna vara statschef utan att förlora sin kvinnlighet (få ”skäggbrodd” på hakan)?

Med läsning öd ej tiden bort
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa över!

När sig en kvinna nitisk ter
Att staters styrselsätt rannsaka,
Gud vet, så tycks mig att jag ser
En skäggbrodd skugga hennes haka.

Nej, för mig finns det bara en tolkning: den satiriska. Anna Maria Lenngren var välutbildad – hon hade turen att ha en pappa som lät henne studera tillsammans med sina bröder och hon hade bland annat översatt den franske upplysningsförfattaren Voltaires skrifter. Voltaire ägnade sitt liv åt att arbeta för rättvisa och jämlikhet och var något av en guru i 1700-talets Europa. Både hans person och hans skrivande diskuterades hetsigt.

Anna Maria Lenngren bjöd tillsamman med sin man gärna in olika kulturpersoner till sitt hem för att diskutera tidens trender, däribland naturligtvis Voltaire och hans idéer. Inte tror jag att Anna Maria var opåverkad av detta. Att hon sedan gömde sina pennor och sina diktutkast i sybordet (se bilden) var nog en överlevnadsstrategi – som kvinna på 1700-talet gällde det att skylta lagom mycket med sin kunskap och sina intellektuella intressen.

Anna Maria Lenngren kunde vara rolig också, speciellt i de smådikter hon kallade epigram:

Reflexionen

Cornelius Tratt är död, (en lite rödlätt man),

Gick gärna med syrtut (www.ne.se/syrtut), i går begravdes han)

Jag kistan såg och processionen,

Och gjorde denna reflexionen:

”Bror Tratt du levde glatt och kort,

Förr bars du alltid hem, nu bärs du äntlig bort.”

Dikterna kommer från diktsamlingen Samlade skaldeförsök (1819).

Stavningen är moderniserad.

/Agneta, Agnes i Lund

Bild: wikipedia

Upplysningen – en tid för frigörelse

Upplysningen.Vad finns det att skriva om den tiden mer att folk, just då, kände sig mer upplysta än till exempel medeltidens folk? Finns det någon rolig litteratur från den här tiden? Det finns det faktiskt, och riktigt intressant litteratur som bär ännu. Under upplysningen dök många filosofer upp eftersom den viktigaste idén och grunden till mycket litteratur var att människan kan tänka själv. Jag tänker alltså existerar jag. Så under den här tiden gick kyrkan fett bort, kan man säga. Eftersom själva idén med kyrkan gick ut på att folk inte skulle tänka själva.

En av författarna och även filosof från den här tiden var Voltaire, ett av hans stora verk är Candide, som är en satirisk roman och handlar om den godtrogne Candide som hela tiden står fast i att vi lever i den bästa av världar av alla, trots allt elände som händer honom. Men Voltairs poäng är det motsatta och det är att man ska odla sin egen trädgård, Vilket Candide också kommer fram till i slutet av boken. Jag kan själv erkänna att när jag blir less på saker och ting och kommer på att vi nog inte lever i den bästa världar av alla,  brukar jag stänga in mig och muttra – jag ska nog odla min egen trädgård och skita i alla andras. Ett bra uttryck som man kan använda lite till hands.

Sen har vi Jean Jacques Rousseau som också var en fransk filosof och skrev en av de första biografierna, Bekännelser, som handlar om hans liv och val. Rousseau har även skrivit en bok om barnuppfostran, Emilé. Det som är lite lustigt med att han profilerade sig i frågor om barnuppfostran är att han dumpande sina ungar på sjukhus för hittebarn. Det är som om en dagens författare skulle skriva om barnuppfostran samtidigt som hennes eller hans barn blivit dumpade på gatan. Och ändå se sig som expert i barnuppfostran. Men den är intressant att läsa för att bara jämföra dagens barnuppfostran med dåtiden. Rousseau ses också som en av romantikens förgrundsfigurer. Det här för att upplysningen och romantiken flyter in i varandra. Ännu en filosof som flyter in i båda dessa epoker är Jonathan Swift, han som skrev Gullivers resor en satir över dåtida samhället och skriven för vuxna. Idag är den mest känd som barn och ungdomsbok.

Det är svårt att hitta kvinnliga alternativ under upplysningen. Det var männen som hördes och syntes och kvinnorna verkade i bakgrunden. Men en kvinna som jag kan rekommendera att läsa, för er som gillar poesi, är poeten Anna Maria Lenngren. Hon hävdade kvinnors rätt att få delta i kulturella engagemang och var också strakt kritisk till Rousseaus kvinnosyn. Man kan se henne som en tidig feminist. En till kvinna som gjorde avtryck under den här tiden var författaren och poeten Hedvig Charlotta Nordenflycht, som också ses som en förgrundsgestalt för kvinnors frigörande. Hennes samlade skrifter finns inbundna att få tag på. Båda dessa kvinnor flyter också lite mellan upplysningens idéer och romantiken. Men jag ser dem som upplysningens kvinnor eftersom de kämpade hårt för kvinnors rätt att tänka själva. Vi existerar vi också.

Trevlig läsning!

/Karin Berg, Enbokcirkelföralla

Foto Flickr: hortulus